Nederlag i Afghanistan

Den socialdemokratiska kongressen valde beklagligt nog att ställa sig bakom partistyrelsens förslag om en fortsatt svensk truppnärvaro i Afghanistan. Argumenten var som vanligt att vi nobelt ska bistå den afghanska kvinnan och att ställa upp för FN. Problemet är bara att den civila situationen är näst intill outhärdlig och som i alla andra krig är det just kvinnorna som drabbas allra värst. Oroligheterna ökar, intensifieras och sprider sig för var dag. Det som började med ett krav på att talibanerna skulle överlämna bin Laden har nu urartat till en humanitär katastrof som sträcker sig långt utanför Afghanistans gränser.

Afghanistan är trots, eller snarare på grund av, den Natoledda invasionen som pågått i snart ett decennium en av världens fattigaste och mest korrupta länder. Att bomba fram demokrati har visat sig vara ett kapitalt misslyckande för just nu är Afghanistan raka motsatsen, en regelrätt diktatur. Ingen vill ställa upp mot Karzai för det enda som garanteras i ett sådan skenval är massivt valfusk. Även om det hade funnits motkandidater skulle det urartade säkerhetsläget inte möjliggöra ett fungerande val. Detta trots att det i nuläget finns över 80 000 utländska soldater utstationerade i Afghanistan.

Sveriges insatser har numera inte en fredsbevarande karaktär utan vi är i allt högre grad en del av en övergripande Natostrategi där eldstrider blir allt vanligare. Finland kommer dra tillbaka sina trupper och Australien har trotsat Nato och kommer även dom att avsluta sina militära operationer i Afghanistan. Sverige gör sorgligt nog raka motsatsen och öppnar upp för truppökningar. Det FN mandat som utfärdats av säkerhetsrådet som de ivrigt hanvisas till är föremål för en massiv kritik. Vi socialdemokrater måste ställa upp och kämpa för ett reformerat och demokratiskt FN, med det är inte det FN vi ser idag.

Omvärlden inser i allt högre utsträckning att det inte går att vinna med militära medel. Det krigströtta och uppgivna afghanska folket förtjänar mycket bättre. De förtjänar fred, ett drägligt liv med en god infrastruktur och civilt bistånd. Och inte vare sig talibanernas eller Natos förtryck. Krigshetsaren Geroge W Bush ställde inför kriget i Afghanstan ett medeltida ultimatum till omvärlden: “antingen är ni med oss eller så är ni emot oss”. Jag väljer att vara emot Bush och för det Afghanska folket!

Västsahara

Kolonialismens barbariska skräckvälde är inte över. I Afrikas sista koloni, Västsahara, kränks mänskliga rättigheter dagligen. Förtryck och tortyr tillhör vardagen. Sedan 1966 står Västsahara på FNs lista över länder som ännu inte blivit avkoloniserade.

Västsaharas gamla kolonisatör Spanien, lämnade området när befrielserörelsen Polisario tog upp en väpnad kamp efter många misslyckade fredliga protester. Det västsahariska folkets hoppades att de med stöd av FN skulle få sin frihet. Förhoppningarna besannades aldrig. Ända sedan Spaniens drog sig tillbaka har Västsahara ockuperats av Marocko.

Marocko hänvisar till historiska grunder för ett Stormarocko. Detta avfärdas kraftigt av Internationella Domstolen i Haag. Västsaharierna lade ner sina vapen i samband med FNs ingripande 1991. De har sedan dess bedrivit en fredlig befrielsekamp som tyvärr bara har resulterat i att konflikten har glömts bort.

FN har antagit flera resolutioner om att västsaharierna ska få välja självständighet eller integration med Marocko i en folkomröstning. Marocko har upprepade gånger förhalat och brutit mot fredsplanen genom att föra in 10 000-tals marockanska bosättare i området.

86 länder har hittills erkänt Västsaharas självständighet. Sydafrikas erkännande 2003 är det senaste. Inget land har någonsin erkänt Marockos rätt till Västsahara.

Inför den socialdemokratiska partikongressen i nästa vecka lyfts frågan om Västsaharas självständighet fram av flera motioner. SSU och Broderskapsrörelsen vill att Sverige går i täten och som första europeiska land erkänner Västsaharas självständighet.

Mot detta står partistyrelsen som vill se fortsatta diplomatiska påtryckningar på Marocko för att nå målet om ett självständigt Västsahara.

Kongressdebatten kommer att handla om hur svensk socialdemokrati ska stötta ett folk som snart inte förmår att stå emot mer. Dagligen misshandlas, fängslas och torteras västsahariska fredsaktivister av den marockanska ockupationsmakten.

100-tals västsaharier är spårlöst försvunna och 100 000-tals människor lever fortfarande i flyktingläger i hemska förhållanden mitt ute i öknen.

Omvärldens näst intill obefintliga engagemang i konflikten har resulterat i att biståndsorganisationerna slår larm om en hotande humanitär katastrof för flyktingarna.

Allt fler yngre västsaharier överväger att återigen ta till vapen. Det är det sista de vill göra, men vem hade inte tappat hoppet efter 19 års fredlig fruktlös kamp?

Mina egna erfarenheter från flyktinglägren gör att jag anser att svensk socialdemokrati ska befria Afrikas sista koloni med ett erkännande. Ombuden på S-kongressen har möjlighet att rikta en uppmaning om detta till en framtida rödgrön svensk regering.

Afganistan

För första gången på 200 år befinner sig Sverige i krig. Ett krig under NATO befäl som berövat tiotusentals människor livet och lämnat en av världens fattigaste länder i fullkolmig kaos. Frågan som måste ställas är, varför? Bombliberalerna svar är att vi vill befria den Afghanska kvinnan och att vi är där på ”inbjudan” av den Afghanska regeringen. Dessa argument klingar väldigt bekant. Sovjetunionen hade nämligen precis samma invändningar för att berättiga sitt angreppskrig mot Afghanistan för 30 år sedan. Då förkastade hela västvärlden i enad kör det onda Sovjets brutala övergrepp och i USA hyllades talibanerna och Usam Bin Laden som frihetskämpar. Under Sovjets nio åriga ockupation dödades 1,5 miljoner Afghaner, varav 90 % var civila. Hur många liv är de svenska bombliberalerna beredda att skörda för att uppnå sina ädla mål?

Den svenska truppen består av drygt 500 soldater som funnits utstationerade i norra Afghanistan sedan januari 2002. USA har sedan invasionen fördubblat sin styrka, även i Sverige pågår ständiga diskussioner om att fler soldater behövs pga den förvärrade säkerhetssituationen. Ryska veteraner varnade tidigt USA för den planerade utökningen av styrkan. ”Det är omöjligt att placera en soldat utanför vartenda hus och upprätta en bas på vartenda berg. Ju fler soldater, desto mer motstånd” sade Sjamil Tjuktejev, fd regementschef i Afghanistan. ”Det är som att slåss mot sand. Ingen styrka i världen rår på afghanerna” sade en annan rysk veteran. Dessa varningar är minst sagt befogade, historien upprepar sig som det brukar heta.

Den fd socialdemokratiska försvarsministern Thage G Peterson är emot svensk truppnärvaro och menar på att detta krig allvarligt skadar Sveriges anseende. Jag är övertygad om att det dessutom direkt ökar hotbilden mot Sverige och svenskar. I krig bildas ofta oheliga allianser och våran insats är inget undantag. Den svenska styrkan samarbetar flitigt med vidriga lokala krigsherrar i sin iver att jaga talibaner. Den mest framträdande av dessa är Abdul Rashid Dostum som gjort sig skyldig till vedervärdiga krigsförbrytelser. Flera människorättsorganisationer menar på att han borde ställas inför rätta. Den svenska styrkan har vidare fått skarp kritik från Amnesty för utlämnandet av krigsfångar till Afghanska myndigheter som garanterat kommer tortera dem.

Under 2008 satsade Sverige 1,2 miljarder kronor på insatser i landet. Tre av fyra kronor gick till militära insatser. En krona gick till civil verksamhet. Det Sverige borde bidra med är infrastukturs uppbyggnad och civilt bistånd, inte soldater, vapen och krig. Palme sade en gång: ”Demokratin kan aldrig nås med förtryckets medel. Man kan inte rädda en by genom att utplåna den” Det är lika sant och aktuellt idag som när han sade det för 40 år sedan.

Almedalen

Almedalsveckan är i full gång och återigen har tillställningen på Gotland slått rekord. 1040 evenemang kommer att hållas och under denna vecka är Almedalen Sveriges politiska och mediala centrum. Politiker, lobbyister, företagare, ideella organisationer och föreningar kommer alla trängas och föröka få så mycket medieutrymme som det bara är möjligt. Andra är enbart där för att mingla, nätverka eller helt enkelt betrakta ett spektakel utan dess like.

När veckan på Almedalen lider mot sitt slut är det de politiska nyheterna som kvarstår. De olika partierna betraktar Almedalen som en möjlighet att leverera nya politiska besked eller betona redan existerande sådana. Jag vill framförallt lyfta fram en fråga som vi socialdemokrater klokt nog valde att lägga fokus på, nämligen ungdomsarbetslösheten.

Vi vill slopa borgarnas så kallade jobbgaranti och införa en jobbstart med utbildningsstart för unga mellan 18 och 24 år. Borgarnas politik har visat sig vara ett monumentalt misslyckande för med en ungdomsarbetslöshet på över 30 % intar vi en absolut bottenplacering i Europa.

Borgarna skyller som vanligt ifrån sig och nu klandrar man den skyhöga arbetslösheten på finanskrisen. Den krisen var dock som bekant global och drabbade alla länder, ändå har vårt grannland Danmark inte ens hälften så hög ungdomsarbetslöshet som vi. För att inte uppfinna hjulet på nytt är det just från den Danska modellen som Socialdemokraternas jobbstart tar avstamp.

Det innebär att insatserna ska ges direkt utan den passvisa väntan som vi vet är så destruktiv. Dessutom ska unga vara skyldiga att gå en yrkesinriktad utbildning senast efter ett års arbetslöshet. Vidare efterlyser SSU en blocköverskridande nationell kriskommission för att bryta ungdomsarbetslösheten. Riksdagspartier, stat, kommuner, landsting, näringsliv, fackföreningsrörelse och ungdomsorganisationer ska alla bidra till att skapa fler arbetsmöjligheter för unga. Självfallet ska allt detta ske i kombination med investeringar i sommarjobb, byggandet av hyresrätter och utökade platser på högskola, komvux och KY-utbildningar.

Att sänkta löner och mindre trygghet inte genererar mer jobb kan man tycka att den moderatledda regeringen borde lärt sig vid det här laget. Uppenbarligen inte, för det enda seriösa budskap från borgerligheten kom från folkpartiets major Björklund. Det var tragiskt nog just att sänka ungdomars ingångslöner.

Vi lånar inte pengar för att sänka skatten för de som redan har det bäst. Vi har hela svenska folkets välfärd i åtanke när vi formulerar vår vision. Det är därför vi har råd att investera Sverige ur krisen.

Det råder ingen tvekan om att vi har rätt poltik för att vinna ungas förtroende och tackla de utmaningar vi gemensamt står inför. Det enda vi egentligen behöver göra är att kommunicera ut den politiken till svenska folket. Och kanske är det just därför står vi och tränger på Almedalen.

Frihet intervjun

Varför ska Socialdemokraterna inte debattera mot Sverigedemokraterna?
För mig är det solklart att vi ska inte debattera med SD. Vi ska prata politik med människor som kan tänka sig rösta på SD och finnas där dom finns. Det är en fundamental skillnad. Vi ska vinna deras förtroende genom att föra fram vårt budskap om frihet, jämlikhet och solidaritet. Med andra ord, vi ska göra det unga Socialdemokrater alltid gjort!

Många tycker att det inte funkar att sopa problemen under mattan. Om vi inte debatterar mot (SD), hur ska vi annars visa att deras argument inte håller?
Det här är allt annat än att sopa problemen under mattan. SD används som ett politiskt slagträ där samtliga partier velat profilera sig själva genom att ”minsann våga ta debatten”. Dom man ska våga ta debatten mot är deras potentiella väljare. Dom möter vi genom dörrknackning, telemarketing och att finnas ute på skolor, gator och torg.

Men i en demokrati debatterar man väl mot sina politiska motståndare?
Självfallet kommer vi stöta på dom i olika sammanhang där vi tar debatten, inte minst i kommunfullmäktige. Då får man dock vara såväl uppmärksam som påläst för SD:s taktik är att fara med osanningar och fabricera statistik. Risken blir att man hamnar i en försvarsställning istället för att ställa SD mot väggen.

Är det inte fegt att avstå från en debatt bara för att man befarar att förlora den?
SD cirka 3 % av väljarstödet, vilket innebär att vi under en debatt måste vinna minst 97 % av tittarna eller lyssnarna för att debatten inte ska vara kontraproduktiv. Dessutom har samtliga partier tagit debatten med SD på bästa sändningstid och synliggjort deras verklighetsförvrängda bild. Vad har det resulterat i? Jo, att SD blivit ett legitimt parti som når ut till allt fler människor. För SD handlar det inte om att vinna eller förlora debatter, för dom handlar det om att synas. Vi ska inte hjälpa dom med det utan där vi ska synas är bland deras väljare, inte dom själva.

Rött EU

EU är i grunden ett fredsprojekt. Det är svårt att tänka sig att dagens Europeiska länder för bara 65 år sedan befann sig i ett världskrig, ett krig som lämnade stora städer i ruiner och berövade över 60 miljoner människor livet.

Dagens Europeiska samarbete kan vara en garant för att något sådant aldrig upprepas. Vi kan dock aldrig luta oss tillbaka. För även i våra tider finns det såväl borgerliga som fascistiska krafter som redan har tagit plats i Europaparlamentet, och som för tillfället styr det.

Det är inte många europeiska länder som har en socialdemokratisk regering. Detta resulterar i ett blått Europa som sätter kapital föra människa. Svenska moderater och kristdemokrater sitter i Europaparlamentet sida vid sida med Silvio Berlusconis nybildade allians Frihetens folk, där det fascistiska Nationella alliansen numera ingår. De ingår i samma partigrupp med Europas högerpartier.

Det är tack vare dessa borgare som vi ser ett EU som varken förmår leda i miljöfrågorna eller stärka arbetstagarnas sociala och kollektiva rättigheter.
Nu ökar Europaparlamentets makt på bekostnad av de nationella regeringarna inom den europeiska politiken. En framgång för de socialdemokratiska partierna i EU-valet mellan den 20 maj och 7 juni kan därför skapa en motvikt till högerregeringar.

Miljön är den viktigaste EU-valfrågan för svenskarna följt av arbetslösheten och ekonomisk tillväxt. Moderaterna, som 2006 inte ansåg miljön vara en viktig fråga, utropade sig året därefter även till det nya miljöpartiet.

Som vanligt är det bara en retorisk fasad som ska dölja en handlingsförlamad politik. Det ger sig till känna genom Naturskyddsföreningens granskning där nästan samtliga moderater får underkänt. Det är inte särskilt märkligt med tanke på att Moderaterna motarbetat tuffare klimatkrav på både flyg och bilar och röstat mot att ersätta farliga kemikalier med mindre farliga alternativ.

Borgarna som nu styr både i Sverige och EU bedriver en politik som skrämmer folk. Folk är rädda för att bli arbetslösa då det inte finns någon trygghet att falla tillbaka på. Det leder till försämrade arbetsvillkoren, minskad konsumtion och i sin tur en fortsatt negativ ekonomisk utveckling.

Så när nu 375 miljoner röstberättigade människor i världens största transnationella val ska rösta fram 785 europaparlamentariker hänger allt ihop. Genom att satsa på gröna jobb och social trygghet lyfts hela vår gemensamma välfärd och ekonomi. Därför är det är minst lika viktigt med ett rött Sverige som ett rött Europa.

SD

I den politiska debatten har man allt sedan Sverigedemokraterna dök upp på scenen använt dem som ett politiskt slagträ. De ständigt återkommande frågorna har varit, vem som i själva verket skulle bära skulden för Sd:s valframgångar och vilka som minsann vågar ta debatten mot dom. Strategin var som bekant till en början att tiga ihjäl de främlingsfientliga krafterna. Det resulterade dock enbart i att Sd blev betraktade som martyrer och paradoxalt nog, det fria ordets väktare. Var det kanske så att Sd var det sanningssägande partiet som stod upp mot de politiskt korrekta etablissemanget? Nej, naturligtvis inte! En helomvändning gjordes och nu skulle alla ta debatten mot Sd för att synliggöra deras verklighetsförvrängda bild. Men var det inte någon som tänkte på att det kanske inte är Sd man ska prata med, utan snarare deras väljare?

Efter valet 2006 fick Sd in åtminstone ett mandat i över hälften av Sveriges kommuner, i somliga delar av landet fick de betydligt mer än så. Är det kanske så att människorna som bor i landskrona är mer främlingsfientliga än de som bor i norrländska Norsjö kommun? Nej jag tvivlar på det utan för mig handlar det om vad jag betraktar som definitionen av politik, nämligen förtroende. Det parti som lyckas vinna väljarnas förtroende, eller åtminstone lyckas framstå som pålitligt, kommer vinna val och sätta dagordningen. När det gäller Landskrona visade de sig att Sd hade vart flitiga besökare i t.ex. kommunens äldrevårdsboenden. Där satt de och pratade politik med pensionärerna över en kopp kaffe, inga andra partier var närvarande. När Sd:s partisekreterare besökte kommunen dök ett hundratal pensionärer upp på deras möte. Många menade på att de inte sympatiserade med Sd men det var klart man skulle vara med, dom var ju de enda parti som faktiskt besökt dom och visat intresse. Det kan definitivt vara en starkt bidragande orsak till att Sd blev det tredje största partiet i just Landskrona.

På senare tid har man märkt hur den politiska debatten skiftat som ett direkt resultat av Sd:s inträda på den politiska arenan. Nu är det längre inget rop om att ta debatten mot Sd eller inte, nu anpassas politiken istället efter främlingsfientlighetens agenda. Det gav sig tillkänna inte mist genom borgarnas så kallade svenskkontrakt, som även ledande Socialdemokrater stödde. Nu, mer än någonsin tidigare, borde vi stå i kraftig opposition mot Sd:s hat mot andra kulturer och stå upp för vår bild om att mångfalden berikar samhället. Istället adopteras populistiskt främlingsfientliga idéer som ompaketerars och kallas att ta ”krafttag mot invandringen”. Det är inte bara föraktfullt och nedlåtande, det är dessutom fullständigt absurt att skapa en form som alla invandrare ska stöpas i för att bli ”riktiga” svenskar, vad det nu är.

För mig är det solklart, vi ska inte debattera med Sd eller försöka likna dom. Vi ska prata politik med människor och finnas där dom finns. Vi ska vinna deras förtroende genom att föra fram vårt budskap om frihet, jämlikhet och solidaritet. Med andra ord, vi ska göra det Socialdemokrater alltid gjort!

"reformen"

Höjt studiebidrag för studenter med 400 kronor, höjt fribelopp med 30 000 kronor och slopad inkomstprövning för att få studielån. Det är några av förslagen som den studiesociala kommittén har lagt fram.

Kommittén består av samtliga sju riksdagspartier. De mest omstridda förslagen handlar om att sänka tiden för att få studiemedel från dagens sex till fyra år och att ytterligare begränsa studenters rätt till bostadsbidrag. Många studenter är beroende av bostadsbidraget för att över huvud taget klara hyra, det gäller framförallt dem som har barn. Det kommer även medföra att de som redan står långt borta från högre studier kommer stöta på ytterliga hinder. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet reserverade sig mot förslaget, men eftersom borgarna styr är det deras ojämlika politik som har företräde. Det första förslaget har redan dragits tillbaka av de borgerliga partierna sedan oppositionen opponerat sig. Hade förslag gått igenom hade det inneburit en kraftig försämring för de som studerar under en längre tid.

Samtliga riksdagspartier förutom Moderaterna gick 2006 till val på att höja studiemedlet. Knappt hade dock studenternas förväntningar om höjt studiebidrag hunnits skruvas upp förrän högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg smashade ner dem igen. Under en presskonferens menade han på att ”utrymmet för stora reformer onekligen krympt”. Förslaget om höjt studiemedel riskerar nu att gå upp i rök.
Att slopa förmögenhetsskatten och införa avdrag för hushållsnära tjänster går bra, men att gynna fattiga studenter finns det uppenbarligen inget utrymme för.

Studenternas inkomster har släpat efter under lång tid och en studiemedelsreform borde vara en självklarhet. Borgerlighetens löftessvek är ett slag i ansiktet mot landets alla studenter. Resultatet blir en utslagningspolitik som höjer trösklarna till högskoleutbildning i en tid då arbetslösheten stiger och Sverige är i allt större behov av investeringar i utbildning.

För att garantera att högskolestudier aldrig blir en klassfråga borde man höja studiebidragen mer än vad kommittén föreslagit. Nu läggs istället pengarna till att ge de studenter som redan har välbetalda jobb rätt till fullt studielån.
Det verkar med andra ord inte finnas särskilt mycket att hurra för. Försämringar för löntagare, sjukskrivna och arbetslösa är redan genomförda, nu kan den moderatledda regeringen även kryssa av studenterna på den listan. Att rikta udden med dem som redan har det sämst är och förblir borgarnas motto.

SSU Kungälvs årsmöte

Igår hade SSU Kungälv sitt årsmöte och det var en härlig avslutning på ett fantastiskt och fartfyllt verksamhetsår. Jag valde att inte kandidera till ordförandeposten utan SSU Kungälvs nyblivne ordförande heter Lisa-Marie Svedgren. Hon är en duktig och driven tjej som tillsammans med de övriga i styrelsen kommer få verksamheten att blomstra i sann Kungälvs anda.

Jag har suttit som ordförande näst intill oavbrutet sedan 2003 och det känns skönt att kunna stiga åt sidan nu. En SSU kommun får aldrig bli beroende och centraliseras kring en enskild person, för försvinner den personen fallerar all verksamhet. Vi har dock i SSU Kungälv haft kontunierlig och ständigt växande verksamhet sedan kommunen dogs igång igen 2002. Vi har även arbetat aktivt med att få ungdomar att ta klivet in i kommunpolitiken. För vårt politiska arbete bedrivs inte enbart från skolor, gator och torg utan i hög grad även genom våra många representanter med kommunala förtroendeuppdrag.

Vi har nu två val framför oss, Europaparlamentsvalet 2009 och Riksdagsvalet 2010. Båda är av oerhörd betydelse för det är lika avgörande med ett rött socialdemokratiskt styre i såväl Sverige som EU. Under förra valrörelsen 2006 hyllades SSU Kungälvs engagerade valarbete. I valanalysen lyftes vi fram som den enskilt största anledningen till att Socialdemokraterna, trots valförlusten, lyckades behålla nästan alla sina mandat i Kommunfullmäktige. Jag är övertygad om att SSU Kungälv tillsammans med övriga Bohuslän kommer ladda lika hårt inför kommande val och visa att röda värden som solidaritet, jämlikhet och frihet alltid slår den blå borgerliga egoismen.

Den nya styrelsen består av:
Ordförande
Lisa-Marie Svedgren
Kassör
Djelil Daebes
Ledamöter
Shaniaz Hama Ali
Lina Palmquist
Hadi Ala Hadi

Jag önskar dem lycka till!

SSU lanserar kampanjen Stoppa Matchen!

- Genom attackerna mot Gaza gjorde Israel sig skyldig till grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna och brott mot folkrätten utan att ta något som helst intryck av den internationella opinionen mot deras agerande. Omvärlden måste därför sätta ytterligare press på Israel och därför är en bojkott av tennismatchen självklar, sporten kan inte vara ett fredat område här, säger Jytte Guteland förbundsordförande SSU.

- Den svenska regeringen måste pressa Israel att omedelbart upphäva isoleringen och blockaden av Gaza. Det måste till riktiga fredsförhandlingar där Israel förbinder sig att permanent sluta med våldet, riva muren, lämnar samtliga ockuperade områden, inklusive Östra Jerusalem, och accepterar en tvåstatslösning enligt 1967 års gränser. Så länge fredsförhandlingarna får vänta bör inte Sverige spela tennis mot Israel, säger Alaa idris Mellanösternansvarig i SSUs förbundsstyrelse.

Det alla befarade

- De fungerande industrier som fanns är nu nästan totalförstörda. Och de är inte förstörda av strider utan medvetet sprängda. Det är en medveten förstörelse, säger Bildt på telefon från Gaza.

Under den 22 dagar långa massakern i Gaza mördade Israel över 1300 palestinier och bombade regeringsbyggnader och sjukhus såväl som moskéer och FN-byggnader. Starka fördömanden från Röda korset, Amnesty och FN viftade Israel bort och hävdade att de enbart var ute efter Hamas. Eftersom Israel inte släppte in journalister vägrades omvärlden insyn i Gaza. Det är först nu när soldaterna har dragit sig tillbaka som omvärlden på allvar kan dokumentera den israeliska terrorismen.

Israels enda försvar var att detta oproportionerliga krig var riktat mot Hamas och inte den palestinska civilbefolkningen, det visar sig nu vara en ren och skär lögn. Israel har medvetet terroriserat civila och sprängt civila byggnader. Allt för att ödelägga alla möjligheter för ett värdigt liv i ett område som redan innan attacken klassades som världens största koncentrationsläger.

Starka röster från hela världen har krävt att Israels ställs till svars för sina krigsförbrytelser och brott mot de mänskliga rättigheterna. Samtidigt har den Israeliska regeringen garanterat sina soldater åtalsimmunitet. Israel trotsar därmed återigen FN och skyddar sina terrorister som har många oskyldiga människors blod på sina händer. Israel har inte ens erkänt den Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och kan därmed endast åtalas om FN:s säkerhetsråd är eniga, vilket förhindras av USA.


Inget annat land bryter mot så många FN-resolutioner som Israel så att Sverige under Göran Perssons tid stärkte sitt militära samarbete med Israel är en skam! Vi socialdemokrater måste alltid kalla saker och ting vid dess rätta namn och fördöma Israels attacker som terrorism. Vi måste omedelbart verka för att Sverige och EU bryter isoleringen av Gaza samtidigt som vi arbetar för att samtliga militära och ekonomiska samarbeten med Israel upphör, allt annat vore hyckleri. Först då kan vi leva upp till våra egna värden och bli en mer trovärdig röst för fred och frihet.

ALLA människors lika värde

Debatten kring minnesdagen av förintelsens offer är befängd. Det finns ingenting att diskutera eller ifrågasätta. Människan är kapabel till de mest ohyggliga brott, vi måste lära av historien och aldrig låta förtryck och förföljelser passera obemärkt förbi, oavsett vilka som är offer eller förövare. Det har med den mest grundläggande principer av dem alla att göra, men även den som paradoxalt nog kränks mest, nämligen alla människors lika värde!

Brott mot mänskligheten kan enbart äga rum i en förlamad värld där goda krafter inte förmår att fördöma och hindra innan det är försent. Vi får aldrig använda dubbla måttstock, där vi motsätter oss våld men bara om det drabbar oss själva. Så självfallet ska vi ha alla ceremonier och minnesstunder i världen där vi påminner oss själva om att det som har hänt aldrig någonsin får upprepas. Oavsett om det handlar om förintelsen under andra världskriget, förtrycket av fredliga burmeser, folkmordet av tutsier i Rwanda eller massaker av palestinier i Gaza.